Jag gråter inte, för tårarna kommer inte, men jag har ont. Det gör ondare än jag någonsin tänkt att det kan göra. Håller ihop fast jag inte orkar men orkar inte heller säga att jag inte orkar hålla ihop.
Så sjukt trött, känns som jag fått fem barn på en kvart. Totalt utan ork, går som i ett vakum.Vad jag sa i dag till folk innan 12, det minns jag inte. Imorgon det är en ny dag, kanske kan jag orka med lite mer, och att minnas iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar