I går va kaos, jag orkar inte så mycket mer skit nu. Jag saknar mamma. 5 veckor har gått. I går bröt jag ihop helt på kvällen. Det är som att kroppen bara stannar. Vänder ut och in på sig själv. Hemskt att se henne så. Min stålmamma helt i andras händer. Kopplad till alla möjliga maskiner och slangar och olika ljud som piper. Och nersövd i respirator. Kände inte igen henne alls. Lust att vråla att hon ska vakna, ruska runt henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar