Blir lite irriterad...

Såg i går att vårdnadsbidraget ska slopas, nu är det redan sen innan borttaget i Södertälje, men hade det funnits innan så hade jag använt det både till Elvina och Jack och Dexter. Ett perfekt sätt att vara hemma lite längre på, vi hade klarat oss på detta ihop med Ronnys lön. Jag tycker det är konstigt att man inte vill få ner antalet barn i barngrupperna, speciellt dom små. Att man tycker att det är okej att barn med föräldrar hemma vistas långa dagar på förskolan istället för att kunna vara hemma mera. Blir irriterad över kommentarer på forum som att det är bra att vi tar bort det för att det inte känns så "2015", bra att vi kvinnor (män kan även dom använda detta bidrag) inte hamnar i mer fällor. Vad är 2015 när det gäller våra barn? Är det pressen på att förskolan är viktigare än oss mammor och pappor och att man har egen tid några kvällar i veckan? Absolut, att rå om sig själv är bra och behövs, men det är väll inte därför man skaffar barn, för att ha egentid? Då har jag missat detta helt. Varför i helvete är det så konstigt att vissa kvinnor ( och män) VILL vara hemma med sina barn? Är det verkligen konstigt. Jag har INTE offrat något, långt där ifrån. Jag har gett min tid tid till mina barnn istället för att arbeta eller flänga till förskolan varje dag med syskon.Det passar inte alla att pappan är hemma mer än en kort tid eller tar föräldrapenning på lov. Så ni fattar nog, jag är inte heller för dessa 3 månader som pappan SKA ha. Funkar inte i alla familjer, inte vår och inte heller andra. Jag fick senast för några dagar sen återigen frågan om varför jag inte har barnen heltid på förskolan, jag har ju rätt till det. Ja, det har jag, men jag tycker inte att det behövs. Jag kan plugga på kvällar så får jag träffa dom mer, dom slipper komma tidigt och gå hem sent. Jag tycker om att ha några timmar hemma med dom innan dom ska i säng. Sen har även en hel del funderingar på om jag har det tråkigt och vill propsa på att jag tycker att detta är långtråkigt och att det blir osocialt. För det första, 4 barn, hus på landet, heltids studier, jag jobbar timmar på helger och kvällar emellanåt, det blir INTE långtråkigt!! Jag har inget behov av att flänga runt, mår inte bra av det och inte heller mina barn gör det. PUNKT. Återigen, vi har valt att ha livet så här ett tag nu medans alla är små än ( ja, dom är det, utom Filippa, jag är hönsig men jag tycker inte att en 6 åring är så stor och klarar sig själv) Vi VILL ha det lugnt, vi vill umgås med varandra när alla är hemma, vår prio är inte att fylla kalendern till bredden, då ses vi ju aldrig. Varför skulle jag dessutom tycka att det är trisst att vara med det bästa som finns, mina barn? Jag tycker det är rätt lyxigt att kunna hämta min 16 åriga dotter på skolan, få en stund i bilen med henne och prata och kolla hur allt varit. Tror även att hon tycker det och uppskattar det. Jag menar inte att förskolan inte ska finnas för dom som arbetar eller går i skolan eller är sjuksriven av olika anledningar. Självklart ska det funka som vanligt, är emot att man inte uppmuntrar att vara hemma längre med sina barn, att man inte vill undvika stora barngrupper genom att ha extrema tider på förskolan för dom som inte behöver det, att man inte tycker att det är viktigare att vi som mamma och pappa ger vardagliga rutiner och omvårdnad, låt öppna förskolor finnas, ha mer aktiviteter i kyrkan, låt oss föräldrar få annan sammanhållning och umgås på platser för våra barn. När Filippa va liten hängde jag på öppna förskolan 3 dagar i veckan, alldeles utmärkt.