Snart snart snart....

Sista uppgiften klar på min psykolgikurs, en uppgift kvar på den andra kursen. Jag hoppas jag får godgännt på min uppgift som just nu rättas så jag inte måste göra om den innan vi åker. Vi planerade sommaren i helgen, vet att allt löser sig, men kan inte låta bli att känna mig så frustrerad över vissa saker. Vi har löst det så gott vi kan, lite pyssel och förslag från maken och hopp om att vi klarar oss på lite tid tillsammans så får vi ihop det. Jag är den som mår dåligt, barnen får långledigt. Förhoppningsvis så får Elvina en bra start i skolan och killarna kanske tom med lite längre ledigt än tänkt. Vi firar 40 åringen i slutet av sommaren ocg framför allt bara 20 dagar kvar tills lata dagar o paraplydrinkar. Jag måste lära mig att inte bli ledsen direkt utan se om vi kan få till det. Klagar kanske lite mycket men borde se det som är bra, jag får alla dagar hemma med våra 4 juveler, sen får jag mindre Ronny för jag får jobba när han är hemma, men vi klarar det. Så här är det att ha småbarn. :-) I know. Ibland rinner det bara över, känns orättvist ibland och jag liksom många andra lider av den svenska avundsjukan, har lite svårt att inte tänka på alla konsekvenser för andra som blir om jag bara ska och vill. Kan man gå kurs i det? :-)