Som dag och natt.

Det är spännande med ens barns utveckling, hur totalt olika dom kan vara, hur lika dom ändå är på ett annat sätt. Elvina, lilla söta rara Elvina, hon har ett sånt humör numera så man storknar. Nu med lite sömn och hon ligger och snusar brevid Ronny än så kan jag le åt det men när jag är mitt uppe i det så blir jag inte lika full i skratt. Har hon bestämt sig för en sak så är det så. PUNKT SLUT. I går hade hon bestämmt sig att gå till skolan, när vi sa att vi skulle äta så hon kunde inte gå ut så spänner hon blicken i en och vrålar högt : JAG MÅSTE GÅ TILL SKOLAAAAAN!!!!! På med skorna, ryggan och mössa, ut och tar sig ett varv runt grannens växthus och sen kom hon in efter ett par minuter, då hade hon tydligen varit i skolan. :-) Jack hänger bara med på en arm, han är jämt nöjd, ler jämt, skrattar åt alla, äter som en häst ( till skillnad från Elvina, hon äter 1/4 av hans matintag på en dag) han sover oftast direkt man lägger honom. Han och Filippa är väldigt lika som barn, både till utseendet och till sättet. Om han inte får sova så gör det inte så mycket, man märker inte det så himla mycket, men när Elvina inte sov som liten så blev det mycket tårar. Hon är lite så än, behöver sova rätt mycket och absolut en stund på dagen för att orka hela dagen occh kvällen. Jack och Filippa är lätta att få till skratt, Elvina ler och är glad men har inte lika lätt till skrattet. Tror det tog 4 månader på dagis innan dom hörde henne skratta, den dagen var en stor dag. När jag kom och hämtade vcar fröken helt överlycklig och tårögd: Helt fantastiskt, hon SKRATTADE idag!! Tydligen hade båda fröknarna stannat upp och hoppats på ett skratt till men det fick dom inte. Jack behöver man bara säga bi till så kiknar han av skratt. Manskulle kunna skriva hur mycket som helst om dom men nu får det rcka för denna gången, ska äta frukost med prinskorven, bara han och jag uppe och antar att han vill ha ett lass med gröt! Ses en annan gång