MIN PAPPA

/


Jag visste att dagen skulle komma, att han en dag skulle lämna oss pga den där jävla sjukdommen, att han hade en sjukdom som inte gick att bota, lungcancer. Men jag visste inte att den skulle komma så snabbt, så snabbt som i söndags. Jag var ju hos dom i torsdags och han var så pigg då mot innan. Han pratade om att åka till Madrid i vår, han ville fira sin 70 års dag och Marittas 65 års dag. Han skulle fira tjejernas födelsedagar och ville vara med ett tag till så han fick träffa Jack lite mera. Han var inte klar med livet, han blev bara 69 år.

Han hostade i torsdags när vi var där, den hostan var lunginflammation, sen gick det fort. När Maritta ringde mig i söndags halv ett så grät hon och sa att hon ser på pappa att han lämnar oss snart, men hon trodde inte att det var den dagen kanske, men ville att vi skulle veta att hon kände så. Den där magkänslan ska man aldrig gå förbi. Jag åkte dit och hade min lille Jack med mig, när jag stog på parkeringen så ringde min syster, då hade han dött. Min lilla pappa. Jag skulle öppna bagageluckan och ta fram vagnen, då flög det fram massa duvor under bilen och upp på varsinn sida om mig, måste ha varit pappa som kom förbi och sa hejdå till mig och Jack.

Den eftermiddagen och kvällen pratade Jack med mig och log och tjöt glädjetjut hela tiden, jag tror att pappa ville tala om att det är okej, att han har det bra.