1 september.

Då eller dagarna runt där är det dags att den lilla killen i magen ska titta ut. HUR mycket kan man längta egentligen? Hoppas tiden går fort, fast vill njuta av sommaren med. Vi var på ultraljud i går och han låg så snällt helt stilla och var rätt tydlig med att han var en pojke!! (Hoppas vi, vad var det annars vi såg??) Trodde inte att jag skulle bli så överväldigad av att det var en pojke denna gången men det var ett stort lyckorus som drog igenom hela kroppen. Att bara få tjuvtitta på den lilla plutten i magen är ju i sig helt otroligt, att verkligen få se att det är någon där inne är helt otroligt spännande. Man kan inte annat än bara le när man ligger där.