Långtråkigt....

Hur långsamt kan tiden gå? Känns som evigheter jag var hemma och jag längtar efter min familj.:-( nu väntar man på dagens dom av läkaren. Hoppas han har något bra o säga. Nattpersonalen var inte rolig, ena tjejen var trevlig men den andra var som en liten häxa:-/ jätteotrevlig mot lilla tanten brevid mig. Trisst.

Ronny får numera sköta servicen hemma, vilket han gör galant. Det har varit mycket nu några dagar. Antar han e trött..... Torsdagen slängde vi in Filippa hos solåkers o tog med elvina o det besöket på akuten tog ju halva natten.... Fredagen hämtade dom mig, hem o bara vara, Filippa skulle på Halloweenfest och när han körde henne dit började gallstenen igen..... Halv nio gav jag upp, barnvakt ordnades, packades och jag var svimfärdig o kräktes omvartannat. Hämta Filippa tidigare från festen, upp med mig till akuten upp med tjejerna till dom snällaste i Alby och tillbaka till mig. Hem på natten o igår var det hälsa på mig o upp o hämta tjejerna, bada elvina som bajsade i vattnet och göra allt som ska göras plus att hundar ska ut o Filippa på ytterligare ett kalas. Snälla Örjan o Sanna kom upp o passade lillfis då hon slapp hänga med o hämta, hon har blivit uppdragen tillräckligt dessa dagar o fått störd sömn. Så idag kan det nog bli en vanlig dag hemma, hoppas jag för deras skull. Tack för att du finns där hemma min älskling!!!