Förlossningen...

När den äntligen startade så var det morgon kl 8 ungefär, lördagen den 14 november, då var mamma o Christer hos oss och jag insåg att det säkert blir en lång förlossning som kommer sluta med att bebis kommer den 15 november, på Filippas födelsedag......

Jag och Ronny åkte till Trosa på dagen o då kommer värkarna oftare och när vi kommer hem så ska vi kalasa för Filippa med mina bröder, vilket slutar i att jag och Ronny åker till bb vid halv sex för att jag har ca 5 minuter mellan värkarna då. Väl där så är jag inte öppen mer än 2 cm (samma som jag var på torsdagen)och jag inser att det blir en lång förlossning med massa onda värkar innan det startar på riktigt. Jag blir inlagd påå förlossningen för jag har så ont och får medicin och sömntablett för att kunna sova, men har så jäkla ont hela natten i alla fall o småslumrar mellan värkarna iaf. SAMLA KRAFT!! Vid sju kommer nya bm in och även en studerande, SÅ GOA MÄNNISKOR!!!! Vid tio på fm tar dom hål på hinnorna, men då ligger ju bebisen så långt ner så det kommer ju inget vatten. Efter det får jag ännu ondare och är redo att kasta handduken, långt åt fanders med!! Dags för LUSTGASEN, yes!!! Den släpper jag inte, den är underbar, andas så man tuppar av faktist. Dom får sänka styrkan så jag vaknar till....:-) Under den värsta lustgasyran så tycker jag att Martin Beck är med på förlossningen, sista skedet av förlossningen kallas Kartellen, och jag drar Ronny i örat och när han undrar varför så svarar jag bara att det vet han nog! Även när epiduralen ska läggas tycker jag tydligen att det går lite långsamt, när jag vaknar till från gasen så har han ju inte startat!! Jag trodde ju att han va klar sen länge och det lät jag meddela med att kommentera "men är du inte klar än??" När den var lagd blev det genast skoj att föda barn (jag är inte gjord för att va gravid eller föda barn) då var jag uppe o gick, åt, vilade, skickade sms och terrade folk och vid 16 tyckte bm att det var dags att gå in på rummet igen och då var det dags att krysta. Så vid 16.20 satte jag mig på förlossningspallen som jag ville ha och Ronny satt bakom mig och vår bm på golvet framför mig, 16.31 kom den lilla ärtan ut. 10 år efter Filippa (som är förr 991115 kl 04.41) och allt skedde i samma rum båda gångerna. Jag har alltid tyckt att det är onödigt att bryta något som gått bra en gång...så varför ha 2 dagar på året att fira sina prinsessor och varför ta ett annat rum när det var bra första gången och varför ändra så himla mycket på tiden...??

Inne på BB var Ronny så trött så han somnade direkt och sov läääänge dagen efter, jag låg och tittade på underverket länge och noga för att se vem hon var lik, pappa såklart insåg jag. När det var dags för morgonrundan kom ett välbekant ansikte in, Birgitta, henne hade jag som bm när Filippa föddes, eller hon hämtades som ett sista rop på hjälp då jag inte var så medgörlig, så under tio år har jag kallat henne argbiggan, hahaha, för hon kom in o röt åt mig att jag skulle föda barn och inte bråka typ...:-) (jag skyller min argsinthet då på att jag va extreeeemt trött och slut och ville bara bort från det jag höll på med) Det visade sig ju nu att hon var så extremt snäll, vi skrattade gott åt vad som hade hänt 10 år tidigare. Även min bm jag hade under förlossningen med Filippa har jag stött på under tiden vi fått kolla flödet i navelsträngen på bb, väldigt skojigt, och även hon kom till bb och grattade. :-) Man blir glad i hela hjärtat av det. Tänk att få träffa dom med 10 års mellanrum. Otrolig känsla.

Dags att ta hand om Elvina...ha det gott!!! :-)